Jag är helt förvirrad.
Man ser saker som får en att fundera, sen så säger man till sig själv att skärpa sig och att det inte är nått.
Men sen så finns tankarna endå kvar i bakuhuvudet och man blir bara mer och mer irriterad.
OM det inte är nått så ska man väl inte hålla på och blocka nån fram och tillbaka. :/
Jag tror inte att det är nått speciellt, men tankarna finns ju endå där.
Tråkigt att behöva känna och tänka så. Det gör mig så förvirrad och ledsen.
Vet inte hur länge jag orkar med allt.
Funkar - funkar inte.
Ibland är det bara så att människor kommer ifrån varandra.
Kanske är det meningen för att verkligen tänka efter och känna efter hur man känner och vad man vill.
Och ibland kanske det inte blir bästa utgången, men då har man iaf försökt allt man kunnat och då kan man
inte göra så mycket mer sen. Då slipper man dåligt samvete. Förhoppningsvis.
Nu får det räcka med med sånt här prat.
Allt jag gör, gör jag för min son skull <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Är det lite struligt mellan dig och din pojkvän? :/
aa det ör lite struligt just nu, vet inte hur vi ska göra längre. :/
Men är ni inte "kära" då? :(
jo det är vi, det är därför vi vill få det att funka, därför vi inte vill ge upp det vi har.
Skicka en kommentar