Tankar

Sitter här hemma och har massa tankar i huvudet.

Men först och främst så älskar jag mitt liv som det är nu. Allt är så mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli. Vill man nått så gärna så går det. Det är bara kämpa så gott man kan.
Jag älskar min familj. <3

Jag trodde saker skulle bli bättre.
Men det känns som att det inte riktigt
blivit det. Det har liksom blivit som en
glipa mellan oss som inte verkar bli lagad.
Det känns som att det alltid kommer
finnas nått som gör att det aldrig kommer
bli som förr. Det är jätte tråkigt att det ska
behöva kännas så. Jag vill inte lägga på
en roll som att allt är jätte bra, för det skulle
kännas så falskt och dumt på nått sätt.
Vill inte bete mig som att allt är precis som
förut och att allt är glömt. Jag kan tyvärr inte
glömma allt som hänt. Även om jag vill göra det.

Nu ska jag göra mellanmål åt min underbara son.